En juvelerare i Tyskland har valt att lägga ner lite extra på sitt transportmedel.
Denna man använder gyrokoptern för att åka mellan sina olika fabriker och butiker i Tyskland.
I slutet av juli var det dags för TV-inspelning och Flygskolan.com var självklart där.
En svart Hummer rullar fram till hangaren och ut kliver stjärnan med välkammat hår och skinnjacka med stort tryck på ryggen. Men det är inte mannen i sig som är iögonfallande utan den specialbyggda gyrokoptern MTO Sport som han låtit designat. Som ett välarbetat smycke, pärlemo skimrande med guldtäckt stabilisator och hjulkåpor strålar den som solen själv. Juveleraren ville från början ha gyrokoptern helt täckt i guld men då detta skulle ge en extra vikt på 24 kg fick man tänka om.
Konstverket är gjort av tunna blad av äkta guld som monterats och därefter lackats.
Tv-teamet ställer upp och kontrollerar att kamerorna fungerar som de ska, tillsammans med livvakt rullar stjärnan ur hangaren och taxar iväg för att sedan lyfta till en av sina butiker.
Hemligenheten i arrangemanget är att Tysklands stjärna inte alls har någon livvakt, han har inte ens hunnit klart med utbildningen till flygcertifikat. Sanningen är att dennes ”livvakt” egentligen är hans flyginstruktör.
Hur som helst, han har designat och äger ett konstverk av ca. 2,5 kg guld. Flygskolan.com är stolta över att ha sett denna skapelse i verkligheten och önskar lycka till i framtiden.
En kul luftmoped, marschfarten är 130 km/tim och aktionsradien 40 mil. Karl Tidlund bakom spakarna på 300 meters höjd ovanför Barkarby köpcentrum nordväst om Stockholm.
Hisnande tur i gyrokopter inget för flygrädda
BARKARBY.
Det skuttar och landningshjulen skrapar i underredet på gyrokopterkroppen när vi rullar fram över gräsmattan till startbanan på Barkarby. Gyrokoptern känns rank.
Motorljudet från propellern bakom mig ökar när vi rusar fram längs startbanan. Redan efter 25-30 meter är i vi uppe i luften.
- Känns det bra? hör jag gyrokopterpiloten Karl Tidlund fråga mig i hörlurarna.
Jag måste känna efter. Min skepsis inför att kliva i den rangliga farkosten är inte bortblåst. Snett ned till höger ser jag höghusen i Akalla. Nere till vänster hästar i hagar och en sjö med solblänk. Små leksaksbilar pilar fram borta vid rondellen och vägen som leder bort till det stora köpcentrumet och Ikea. Söndagstrafiken är tät på E18.
På marken före avfärd manades jag att vara extra försiktig och inte kliva på kanterna till sittbrunnen, när jag efter viss tvekan äntrade flygfarkosten och spände på säkerhetsbältet.
- Det är okej, svarar jag och det känns lite förvånande att det är det.
Vi girar vänster. Höjden är 300 meter och hastigheten 160 kilometer i timmen, får jag veta. Något under oss på babords sida ligger två systerinsekter mjukt svängande åt öster.
En gyrokopter ser ut som en trehjulig motorcykelkanot med motor, rotorblad och propeller framför stjärtfenan och bakvingarna. Den behöver bara 30 meters startbana för att lyfta och kan flyga med en marschhastighet på 130 kilometer i timmen med en aktionsradie på 40 mil. Det är en märklig teknisk "insekt". Den kan som en helikopter stå still i luften med rotorbladens hjälp, men inte stiga eller sjunka rätt ned. Rotorbladen är till mest för att hålla balansen och styra i luften. Vid bränslestopp störtar den inte, utan glidflyger tills den landar.
- På 1.000 meters höjd är det kallt. Skulle något hända häruppe är det bara att glidflyga och hitta en liten glänta att landa i, berättar Karl Tidlund när han demonstrerar flygfarkosten för mig på landbacken före avfärd.
För att lindra min misstänksamhet mot att följa med på en tur, berättar han att en gyrokopter har dubbla uppsättningar av alla viktiga tekniska funktioner. Han pekar på motorn och visar att det finns dubbla bensinpumpar; en mekanisk och en elektrisk. Varje cylinder har dubbla tändstift och motorn har dubbla tändsystem. Han förklarar också att gyrokoptern har dubbelkommando och kan flygas med spak och fotpedaler från både främre och bakre sittbrunnen.
Karl Tidlund klappar lugnande på farkostkroppen som är byggd i tunn komposit på en rostfri stålram. Rotorn kopplas till motorn just före start och snurrar med 250 varv i minuten. Väl uppe i luften kopplas drivningen ur till rotorbladen som där snurrar med hjälp av fartvinden.
- Du kan prova att sköta spakarna själv där uppe, så får du känna hur det känns, lockar Karl Tidlund.
Aldrig i livet, tänker jag och avböjer artigt. Det är en sak att gasa med motorcykel på asfalten, då är man nere på marken om det händer något. Men här uppe - morsning och goodbye!
Efter en kraftig svängär vi nere strax ovanför landningsbanan och rusar fram en meter över asfalten i 130 kilometers fart. I slutet av banan stiger vi snabbt till 300 meter igen.
Det känns härligt och fridfullt att sitta här uppe och flyga, att glida fram på vinden utan skutt och skak.
Skulle det gå åt pipan och motorn stanna, så minns jag att för varje meter som gyrokoptern sjunker i höjd så glidflyger den fyra meter. Det betyder att från 1.000 meters höjd glidflyger man fyra kilometer innan det är dags att landa.
- Då har man en stor yta att leta efter en landningsplats på, förklarar Karl Tidlund.
Han berättar att hemma i Orsa, vid Orsasjön, landar han hos grannbonden på en uppklippt gräsplätt på andra sidan vägen där han bor. Med ett enkelt handgrepp ställer han sedan rotorn längs med gyrokoptern, kör över vägen och parkerar på garageuppfarten till sitt hus.
